Bruksmiljön berättar om företagets historia

    Än idag finns Bofors kvar på samma traditionsrika mark där bruket en gång anlades på 1600-talet. Byggnaderna berättar om företagets historia från vitt skilda epoker. Ett av de mest mytomspunna husen är brukshotellet i Medelhavsstil från 1930, som numera är öppet för allmänheten.

    Bruksmiljön i Bofors och Björkborn är av riksintresse för kulturminnesvården. Bebyggelsen berättar om hur de ursprungligen ganska anspråkslösa järnbruken kom att utvecklas till ett internationellt företag – idag en del av det globala Saab.

    Det äldsta minnesmärket är vattenhjulen, som har stått på samma plats sedan borgaren Paul Hossman från Arboga år 1646 fick privilegium att anlägga två smideshammare vid frälsegodset Boo. Smedjan med vattenhjul placerades vid en fors i Timsälven och blev starten för företaget Bofors. Vattenhjulen finns dokumenterade på flera kartor genom seklerna, varav den äldsta är från 1697.

    År 1918 revs smedjan, men än idag finns dess stengrund kvar mellan vattenhjulen. I närheten finns också kvarnstenar bevarade från den gamla kvarnen. Vattenhjulen, även om de inte är bevarade i original ända sedan 1600-talet, är det enda spår som finns kvar av Bofors ursprung. De står som en symbol för den drivkraft och företagsamhet som har funnits på orten.

    Längre västerut ligger Brukstorget med flera intressanta byggnader, däribland kontoret och brukshotellet. De är båda uppförda i början av 1930-talet i en stram elegans. Doriska kolonner i grå granit pryder entrén till kontoret, som påminner om Uppsala universitetsbibliotek Carolina Rediviva och Stockholms konserthus vid Hötorget.

    vattenhjulen i bofors m grupp 1917
    Det äldsta minnesmärket på bruksområdet är vattenhjulen, en symbol för drivkraft och företagsamhet. År 1646 placerades smedjan med vattenhjul vid en fors i Timsälven och blev starten för företaget Bofors. Bilden från 1917.

    Det mytomspunna hotellet

    Breda kalkstensgångar leder snett upp mot hotellet som är inramat av planteringar, gräsmattor och en porlande springbrunn. En utskjutande takfot är dekorerad i ett geometriskt mönster i bjärta färger, något som lär ha förargat disponent Hans Th. Holm på sin tid. Han ville inte att hotellet skulle se ut som en tivolivagn. Mest av allt påminner dock byggnaden om en villa i Medelhavsstil. Arkitekt var Wilhelm von Eick.

    Hotellet är förmodligen det mest mytomspunna av husen i Bofors. Det uppfördes under en tid då Bofors blev ett internationellt företag och slog igenom på världsmarknaden. Hotellet stod endast öppet för företagets kunder och gäster och var under en tid den kanske mest internationella miljön i Sverige. På borden stod olika nationsflaggor i brokiga färger och man kunde höra språk talas från alla världens hörn. Så många som 20 eller till och med 30 nationaliteter kunde vara representerade samtidigt.

    Många av de utländska kunderna lärde sig svenska och deltog med liv och lust i sällskapslivet i Karlskoga. Man kunde få se sydamerikaner och thailändare i skidspåren och vissa deltog i Luciafester och julfester. Andra var mer diskreta och höll sig till affärerna och sitt arbete.

    Berömda gäster

    Hotellet gästades av många celebra personer, däribland kungarna Gustaf V, Gustaf VI Adolf och Carl XVI Gustaf och även shahen av Iran. I byggnadens salar och rum har förts många samtal och diskussioner om affärer, kultur och politik. 

    Denna tidigare fördolda värld öppnades år 2000 för allmänheten och idag låter Bofors Hotel gästerna stiga in i en ombonad miljö med historisk atmosfär. Mellan kolonner träder man in i en vestibul av glas, stål och polerad sten. Trappan, som dekorerats av Ewald Dahlskog med förgyllda reliefer, leder upp till representationsvåningen med stora hallar och sällskapsrum. Där hänger oljemålningar från bruksmiljön och porträtt av Bofors gamla ägare och disponenter. Möbleringen är stilenlig.

    Flera historier och anekdoter om hotellet förmedlades av boforsaren Bertil ”Näcken” Johansson och dessa kan man ta del av på hotellets egen hemsida.

    Det ska även nämnas att ett äldre hotell fanns längre österut, uppfört redan 1908. Arkitekt var Folke Zettervall, som samtidigt ritade järnvägsstationen i Bofors. Den pampiga byggnaden i rött tegel och gul puts gjordes 1930 om till restaurang för tjänstemännen och kallades i folkmun ”Boforsmässen”. Än idag inrymmer huset restaurang liksom olika företag och organisationer, bland annat Svenska Frimurareorden.

    Shahen av Iran, Mohammad Reza Pahlavi, besökte Bofors 1960
    Shahen av Iran, Mohammad Reza Pahlavi, besökte Bofors 1960 och var en i raden av många internationella gäster. Bofors AB:s arkiv.

    Arbetarbostäder berättar om vardagslivet

    I riksintresset ingår även arbetarmuseet Gråbo, en rödfärgad arbetarbostad från 1800-talets andra hälft. Byggnaden fungerade som bostad fram till 1970-talet och restaurerades sedan av Örebro läns museum. År 1986 inrättades ett museum i byggnaden.

    Utställningarna berättar om vardagslivet för de anställda vid Bofors, särskilt lancashiresmederna som förädlade gjutjärnet till smidbart järn. Deras hustrur skötte det tunga arbetet i hemmet och hade ansvar för bland annat vattenhämtning, ved, trädgårdsodlingar, matlagning och inte minst omvårdnaden av barnen.

    I museet kan man ta del av tre levandegjorda hem daterade åren 1885, 1918 och 1942. Som mest bodde nio familjer i Gråbo samtidigt, motsvarande drygt 50 personer.

    Stationsområde och unika arbetarbostäder

    Strax intill ligger Bofors station, som var en av de största stationerna längs Nora-Karlskoga järnväg och helt avgörande för företagets framväxt och expansion. De goda kommunikationerna var ett skäl till att Alfred Nobel investerade i Bofors. Stationsområdet innehåller flera byggnader, bland annat ett unikt vattentorn och två stationshus, det ena från 1873 och det andra från 1908.

    På östra sidan om Noravägen ligger bostadsområdet Rosendal från tiden omkring första världskriget. Det är ett av landets största sammanhållna områden med arbetarbebyggelse i bruksmiljö. Här finns flera årsringar av bebyggelse fram till 1950-talet, bland annat mycket speciella låga radhus som Bofors byggde åt sina anställda omkring år 1950.

    Till riksintresseområdet hör även Kanalbostäderna öster om Björkborns kanal och lämningar efter lancashiresmedjan. De stora trävillorna uppfördes som direktörsbostäder och tillsammans med arbetarbostäderna ger de en samlad förståelse för hur samhället växte fram. I norr gränsar området till Björkborn med herrgården och Nobelmuseet.

    Bofors Hotell
    Det tredje hotellet uppfördes 1930 som en villa i Medelhavsstil. Det uppfördes under en tid då Bofors blev ett internationellt företag och slog igenom på världsmarknaden. Hotellet stod endast öppet för företagets kunder och gäster och var under en tid den kanske mest internationella miljön i Sverige. År 2000 öppnade hotellet för allmänheten. Bilden från 1960-talet. Bofors AB:s arkiv.