Jas 39 Gripen

    Med JAS 39 Gripen skriver vi levande historia. Det är Sveriges största industriprojekt genom historien. I maj 2016 premiärvisade Saab den senaste versionen av Gripen, JAS 39E, som är ännu mer anpassad för en internationell marknad.

    Med JAS 39 Gripen nådde Saab äntligen målet att skapa ett enhetsflygplan som kombinerar jakt, attack och spaning. De tidigare generationerna av flygplan hade inte fullt ut klarat det, men med Gripens avancerade datorsystem kan piloten, enkelt uttryckt, skifta kostym genom en ”knapptryckning”.

    Viggensystemet hade utvecklats på 1960-talet och på Saab stod det klart att de nya tekniska landvinningar som gjordes på 1970-talet skulle innebära avsevärda fördelar vid utvecklingen av nya plan för användning under 2000-talet.

    Bland annat blev motorerna allt effektivare och nu kunde elektriska styrsystem helt ersätta de mekaniska. Datorn användes i alla flygplanssystem vilket innebar en revolution och oanade möjligheter. Dessutom togs det fram nya kompositmaterial som kunde göra flygplanen radikalt lättare. Genom nosvingekonfiguration, tippinstabilitet, motorval och ny teknologi i form av elektriskt styrsystem reducerades storlek, vikt och kostnad vilket skapade en unik marknadsnisch för Gripen.

    Men i slutet av 1970-talet var inte längre den politiska enigheten så stor i Sverige om inriktningen av det framtida försvaret. Det gjordes en lång rad olika utredningar och debattens svallvågor gick höga. Ett projekt som hade kommit en bit på väg, B3LA-projektet med syfte att ta fram ett nytt attackplan, lades ner i februari 1979. Regeringen såg framför sig att Sverige skulle kunna köpa flygplan från utlandet.

    1:a flygningen med Saab 39 Gripen.
    Premiärflygningen med JAS 39 Gripen den 9 december 1988. Piloten Stig Holmström hade förberett sig i simulator i flera år och hade ett bra markstöd av teamet bestående av tekniker och provingenjörer. Foto: Nils-Göran Widh.

    Saabs företagsledning var på alerten och tog nu fram ett eget förslag: en målinriktad satsning på att utveckla ett enhetsflygplan där modern teknik skulle utnyttjas till fullo. I oktober 1979 presenterades initiativet för berörda parter, Försvarsmakten, regering och riksdag.

    Idén vann gehör och i maj 1980 beslutade riksdagen att ett nytt enhetsflygplan skulle tas fram och ersätta Viggensystemet – antingen svenskt, genom köp från utlandet eller i samarbete med utlandet.

    Nu blev det bråda tider på Saab. Ett helt nytt plan skulle alltså presenteras. Visserligen kunde man dra nytta av erfarenheterna från Viggenprojektet, men det saknades tid för att i lugn och ro göra ett experimentflygplan och testa i stor skala.

    Utvecklingen av ett nytt svenskt plan skulle ske i samarbete mellan flera svenska företag, men staten ville att kontraktet skulle hanteras av ett enda bolag. Av det skälet bildade Saab tillsammans med Volvo, Ericsson och Svenska Radio AB (SRA) Industrigruppen JAS AB. Det statliga underhållsbolaget Förenade Fabriksverken anslöt sig senare.

    Ett krav från regeringen för att stödja den svenska flygindustrin var även att Saab utökade sin satsning på det civila flyget. Resultatet blev att Saab inledde ett samarbete med amerikanska Fairchild för utveckling av passagerarflygplanet Saab 340.

    Diskussionen om JAS-projektet var intensiv under 1980-talets början. Det fanns offerter på utländska flygplan som kunde erhållas för en lägre kostnad. Men det fanns fördelar med ett svenskutvecklat plan. Det skulle bli helt skräddarsytt för svenska behov och förhållanden och även säkra arbetstillfällen, inhemsk forskning och utveckling.

    Det är lätt att stirra sig blind på prislappen och glömma bort de många ”osynliga vinster” som ett stort projekt för med sig i samhället. Nu i efterhand kan man bättre bedöma spillover-effekterna och den gynnsamma påverkan som ett industriprojekt som JAS har fört med sig.

    Efter riksdagsbeslut tecknade Försvarets materielverk kontrakt med Industrigruppen JAS sommaren 1982. Efter att den borgerliga regeringen avgick på hösten samma år togs dock frågan upp på nytt, men även den socialdemokratiskt ledda regeringen beslutade att gå vidare med projektet. Dock ville man låsa kontraktet på femton år till ett fast pris. Det var erfarenheten från Viggenprojektet som ledde till att fast pris nu var ett krav från statsmakternas sida.

    Staten satte också upp några skarpa mål för Gripen vid jämförelse med Viggen. Bland annat skulle planets kostnader hållas nere sett till livslängden och vikten skulle reduceras eftersom denna är starkt relaterad till både tillverknings- och driftskostnader. Men detta fick inte ske på bekostnad av dugligheten. Planets kapacitet skulle vara densamma eller helst ännu bättre.

    Utmaningarna löstes på olika sätt. Bland annat sparade man in på vikten genom att använda kompositdelar, plaster och olika plastliknande material i planets konstruktion. Den största enskilda komponenten av komposit i Gripen blev vingen som utvecklades i samarbete med British Aerospace.

    Den valda motorn, General Electric F404, var en amerikansk konstruktion som anpassades till Gripen. En avgörande del av konstruktionen var nosvingen som var vridbar och kunde användas som styryta, vilket gav god styrförmåga. Den kunde också användas för att öka bromskraften. Men framför allt gav den rörliga nosvingen i samverkan med huvudvingen en avsevärd ökning av lyftkraft och därigenom även svängprestanda. Styrsystemet blev viktigt – nu ett helt elektriskt system utan mekanisk överföring mellan styrspak och roder.

    Första provflygningen skedde i december 1988. Flygplanet var avsiktligt tippinstabilt för att få högre prestanda. Detta fordrade ett elektriskt styrsystem som med pilotens kommandon och flygplanets tillstånd snabbt gav styrorder till rodren för önskad respons.

    JAS 39-2, flygbild.
    Med JAS 39 Gripen nådde Saab målet att skapa ett enhetsflygplan som kombinerar jakt, attack och spaning. Med Gripens avancerade datorsystem kan piloten, enkelt uttryckt, skifta kostym genom en ”knapptryckning”. Bilden från 1990. Foto: Torbjörn Caspersson.

    Problem med styrsystemet orsakade två spektakulära totalhaverier. Olyckor i sig är inte ovanliga vid utprovningen av ett nytt flygplan – som flyghistorien visar – men det märkliga var att de skedde inför tv-kameror och i det senare fallet i tättbebyggt område i samband med Vattenfestivalen 1993 i centrala Stockholm.

    Bristerna i styrsystemet åtgärdades innan JAS 39 Gripen introducerades på de svenska förbanden, vilket skedde år 1995. Idag är Gripen det enda operativa flygplanet i det svenska flygvapnet.

    Gripen är ett av de första enhetsflygplanen i världen som kan användas för jakt-, attack- och spaningsuppdrag, därav beteckningen JAS. Piloten kan växla mellan uppgifterna under flygning. Datorer kontrollerar och styr många av flygplanets funktioner. Senare versioner är uppdaterade enligt NATO-standard och Gripen kan användas i internationellt samarbete.

    JAS 39 Gripen har en fast 27 mm automatkanon och kan bära robotar, raketer, bomber, spaningskapslar och störutrustning.

    Gripen är ensam i sin storleksklass, men har all avancerad teknik och operativ förmåga som större plan besitter. Detta har lockat intressenter från hela världen och Gripen är det svenska krigsflygplan som exporterats mest, i dagsläget till Sydafrika, Thailand och Brasilien. Gripenplan hyrs också av Tjeckien och Ungern.

    Nästa generation av Gripen, JAS 39E, har i än högre grad anpassats för internationell användning. Det första provplanet rullade ut från Saabfabriken i Linköping i maj 2016. Under åren 2019 till 2024 planeras att 60 exemplar skall levereras till det svenska flygvapnet och 36 exemplar till det brasilianska flygvapnet.