Saab 29 flygande tunnan

    Saab 29 Flygande Tunnan såg kanske inte mycket ut för världen med sin runda, bulliga form som gav planet dess smeknamn. Men det var ett plan i internationell toppklass och Sveriges första egentillverkade jaktplan som drog nytta av den moderna jetdriftens alla fördelar.

    Utvecklingsarbetet hade inletts redan 1945 och baserades på tyska forskningsrön. Direkt efter krigsslutet var Saabs forskningschef Frid Wänström på studieresa i Schweiz. Där fick han del av kopior av tyska forskningsrapporter som de allierade hade kommit över. Tyskarna hade i slutskedet av kriget försökt gömma och bränna den tekniska dokumentationen, men mycket blev ändå känt.

    Den tyska forskningen fick omedelbar betydelse för utvecklingen av både amerikanska och sovjetiska flygplan, men också för svenska. Ett konkret resultat var utformningen av vingarna på Saab 29 som fick 25 graders pilform och därmed blev den första flygplanstypen i Europa med bakåtsvepta vingar. En demonstrator, Saab 201, togs fram i form av en Saab 91 Safir försedd med pilvinge för att prova lågfartsegenskaperna. Chefskonstruktör och projektledare var Lars Brising.

    Saab 29 fick sitt luftdop den 1 september 1948 med den engelske provflygaren Robert ”Bob” Moore som pilot. Han hade tidigare erfarenhet av att flyga plan med jetdrift. Flygplanet hade som alla nya produkter barnsjukdomar, men problemen löstes efter hand och Saab 29 skulle bli ett mycket robust och omtyckt plan. Det utvecklades aldrig någon tvåsitsig skolvariant utan piloterna skolades in på andra flygplan. I början inträffade ett antal landningshaverier på förband kopplat till egenskaperna för svept vinge med landningsklaff innan problemet hade kartlagts och åtgärdats genom utbildning.

    ”It was love at first sight”, beskrev Moore senare sin känsla för planet.

    Montering av J-29, prototyp.
    Montering av prototypen till Saab J29 år 1948. Flygplanet fick sitt luftdop den 1 september samma år. Det blev ett mycket robust och omtyckt plan. Foto: Åke Lärkert.

    Tunnan innebar en revolution för flygvapnet. Flygvapnet hade ställt höga krav och de motsvarades med råge. Bland annat kunde en tekniker och några värnpliktiga klara av planets service på cirka tio minuter mellan uppdragen, en snabbhet som var oöverträffad.

    På kort tid hade nu Saab gått från att tillverka propellerflygplan till att göra högmoderna jetplan. Nu var företaget på allvar inne i den nya eran. Det första ”reaplanet” var en jetdriven version av fpl 21, J 21R, som i slutet av 1940-talet tillverkades i 64 exemplar. Dock var räckvidden mycket begränsad. Resurserna behövdes bättre för utvecklingen och tillverkningen av Tunnan.

    Saab 29 tillverkades i den största serien i Saabs historia, 665 flygplan i fem versioner. När produktionen var som störst, i september 1954, levererades ett flygplan per dag. Leveranserna pågick från 1951 till 1956 och elva år senare pensionerades planet. Saab 29 exporterades till Österrike.

    Tunnan var det första Saabflygplanet som deltog i krig. Under Kongokrisen i början av 1960-talet deltog det svenska flygvapnet på FN:s begäran med en division Tunnor.

    Saab 29 i luften
    Saab 29 Flygande Tunnan med sin karakteristiska runda, bulliga form. Det var Sveriges första egentillverkade jaktplan som drog nytta av den moderna jetdriftens alla fördelar. Bilden från september 1951. Foto: Bo Dahlin.

    Tunnan slog också världsrekord. Ett hastighetsrekord sattes i maj 1954 av kapten Anders Westerlund. Han flög då en J 29 B i en 50 mil lång sluten bana med en genomsnittshastighet av 977 kilometer i timmen. Det överträffade det dåvarande rekordet (satt av en amerikansk F-86 Sabre) med 27 kilometer i timmen.    Den 3 mars 1955 var  det dags igen. Två  S 29C från  Södermanlands flygflottilj flugna av kapten Hans Neij och fältflygare Birger Eriksson slog den 23 mars 1955 världsrekord över en sluten 1 000 kilometer lång bana. De flög sträckan Nyköping–Örnsköldsvik och åter med en medelfart på  900,6 kilometer i timmen.